lördag 5 april 2014

"Man" eller "Mannen", det är frågan...

Jag sitter och skriver ett skolarbete i datorprogrammet Word, som de flesta gymnasiestudenter gör såhär års. Och så skriver jag meningen: "Det första man tänker..." och ordet "man" blir understruket med grönt. Hmm. Ett grammatiskt fel, tänker jag. Undra vad det kan vara eftersom min mening är grammatiskt korrekt.

Jag högerklickar... Och blir argare än argast.

(Klicka på bilden så blir den större.)

Word vill ändra ordet "man" till "mannen" och jag blir så paff att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ordet "man" är visserligen ett substantiv, men används allra oftast som ett personligt pronomen. Och det är som personligt pronomen jag har valt att använda ordet. Ändå är Word inte nöjd. Enligt programmet så är det "mannen" och endast "mannen" som tänker (se mitt citat ovan). Kan inte kvinnor tänka eller? Jag förstår att jag inte kan bli arg på ett datorprogram som rättar mina grammatiska missar, men det får mig att tänka på ordet "man" och hur det används.

Det är ju såklart ett substantiv, "man", i motsats till "kvinna", men även ett personligt pronomen som berättar om hur något görs, generellt, hur man gör helt enkelt. Men så fort man väljer att böja ordet till "mannen" i bestämd form blir det endast ett substantiv, och pronomenet försvinner.

Varför använder vi då ordet "man" som ett pronomen då det både är helt maskulint (icke-jämställt) (i form av ett substantiv) och kan misstolkas? Antagligen har det någon historisk anledning. Men inom till exempel engelska (där man använder "you" och "one") och franskan (där man använder "on") är orden könsneutrala. Jag tycker att vi, när vi använder det svenska språket, ska börja använda ordet "en" istället för ordet "man" som pronomen. Visst är det svårt att ställa om sig, men om EN ger sig fan på det så går det. Samhället ska bara acceptera det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar