fredag 16 maj 2014

Veronica Mars

En tv-serie som jag följt, och köpt alla säsonger av är Veronica Mars. Den handlar om en tjej som jobbar extra som privatdetektiv, och löser allt från stora till små brott. Och det är så jäkla bra. Spännande, roligt, romantiskt... Allt. När avsnitten är som mest spännande måste jag pausa programmet och vila lite, annars känns det som om min maxpulsgräns ska sprängas, så spännande är det. Herregud.

Men så blev det bara tre säsonger. Det kom en trailer för den fjärde säsongen, men det blev aldrig någon riktig säsong. Men då blev fansen arga, och samlade in en massa pengar, så att de kunde spela in en film i alla fall. Och den satt jag och tittade på igår eftermiddag. Och känslan kom tillbaka, den där känslan av att man måste veta hur det går, den där känslan av att känna igen alla karaktärer, den där känslan av att bara vilja ha mer och mer.

Helt galet.

Bild från Google.

Nu vill jag bara att det ska komma en film till. Och en till. Och en till. Eller varför inte en hel säsong? Gaah. Beroendeframkallande. Kanske ska titta igenom alla avsnitt igen, eller blir känslan av att inte kunna släppa taget ännu värre då?

Den här filmen hade i alla fall ett tydligare avslut än den tredje säsongen. När man hade sett klart den så trodde man ju på fullt allvar att det skulle komma mer, men icke, luuuurad. 

Nu gråter jag för att jag inte kommer få någon fortsättning på denna episka historia. Jag hoppas inte det bara är jag där ute som kan bli så här beroende av tv-serier. Det är samma sak med The Good Wife och New Girl, fastän ändå inte riktigt. Veronica Mars är något speciellt, något väldigt speciellt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar